Wireless Sets No. 19 MKIII

Detta fina exemplar kom jag över hösten 2005 på ett surpluslager i Italien. Utrustningen är i ganska fint skick och har antagligen stått i förråd många år. 

Tillverkad av RCA VICTOR COMPANY Limited.

Mikrofonen med sin tygomspunna kabel snyggt ihoprullad. Kapseln är av typ "moving coil".

Övriga tillbehör är reservrör i plåtlåda, reservdels-kit, kontrollboxar, kablage hörlurar, antennanslutningar, antennavstämmare m m. 

Innan man kör igång en så pass gammal station på banden så kan det vara lämpligt att kontrollera nycklingsknäppar och spurioser. 

Nycklingen var ganska hård med ett inslag av chirp. 

Figuren visar nycklingsknäpparna uppmätta med en spektrumanalysator i "peak hold" läget. Kurvan är resultatet av tio kompletta svep motsvarande 5 minuter telegrafisändning i 100 takt. 

Bra eller dåligt?  Nycklingsknäpparna +/- 5 kHz ligger c:a 40 dB ner. Detta motsvarar en peakeffekt av o dBm eller 1 mW. Att köra SET19 med normala antenner är nog inga större problem. Dock bör man undvika DX-delarna och under tider då konditionerna är mycket goda. Att koppla ett slutsteg till denna typ av apparater är inte att tänka på. Då kommer man garanterat att orsaka störningar för andra.

Sändarens uteffekt mättes upp till +43 dBm (13 Watt). 

 

Genomgång och trimning 

Sändaren nycklas i plusledningen till högspänningen och därför är en varning på sin plats! 

Keying circuits in the WS-19 is a little bit scary...

Here is what Ralph Cameron, VE3BBM wrote on the subject "Key Risk"

"One of the hazards of operating a rig with voltage across the key is sooner or later you forget that fact. I removed the safety shield over the strap-on key as I liked to adjust the contacts from time to time.

One common operating procedure was to get up early on a Saturday morning, about 3 a.m. because that's when the VKs came through on 40M and it was the best chance of working them. There was no guarantee but I did manage to work both VK and ZL as long as the received signal was 559 or better.

I did this on several occasions, until one morning I absent- mindedly reached down and started to adjust the key with it plugged it in. I got a terrible shock and it felt as if my hand had been hit with a hammer.

It left a salty taste in my mouth and from then on, I never touched the key while the plug was in the jack. It could have been fatal had I not reacted so quickly and broke the connection.

I wonder how often that happened to military personnel on operations?"

 Source: 
This article is quoted with permission from 
The Original Wireless Set No. 19 Group http://www.qsl.net/ve3bdb/ve3bbm2.html

 

High Tension (HT1) at pin 6, in upper left corner, means + 275 VDC supplied directly from the dynamotor in the Power Supply to the hand key... beware!

Bandspridning på SET 19?

Nej, några sådana finesser finns inte på WS19. Frekvensinställningen görs istället genom att uppskatta frekvensen inom två delstreck. 

 

Varje delstreck representerar 100 kHz. Avståndet mellan indexmarkeringen (plåtbiten till vänster) till skalans märkning är stort vilket inte underlättar frekvensbestämningen precis. Här ser vi att hela 80 m bandet ryms på tre delstreck motsvarande 15 millimeters total "skallängd"



Frekvensinställningsrattarna är friktionskopplade och innehåller en planetväxel. Den inre ratten är grovinställning där ett varv motsvarar c:a 420 kHz på 80 m. Den yttre ratten används för fininställning och gör bara 90 kHz på ett varv. Anordningen är fullständigt glappfri och det går lätt att ställa in frekvensen på några få perioder när. 

På 40 m bandet är avståndet mellan delstrecken ungefär hälften av vad de är på 80 m vilket innebär att ett varv på den inre ratten motsvarar c:a 900 kHz och ett varv på fininställningsratten c:a 200 kHz. Även här går det att nollsväva, i alla fall inom c:a 10 perioder. Det är bra.

Jämfört med våra moderna supermaskiner där man via menyerna kan ställa in "utväxlingen" på VFO-ratten ner till kanske 10 Hz/varv så kan radiokörning på WS19 tyckas vara omöjlig. Inte alls. Faktum är att det går lätt att ställa in en station och tillsammans med det 10 kHz breda CW-filtret missar man faktiskt inte en signal. Starka stationer börjar höras som en hög pitch-ton redan 10..12 kHz bort. 

En sak bör man dock hålla i minnet. Sidbandsundertryckningen är bara 2..3 dB vilket innebär att man får hålla reda på vilken sida om BFO:n en station avlyssnas på. För att sändaren skall hamna på samma frekvens som motstationen så gäller att skruva in stationen från den lägre bandkanten. Rätt pitch-ton där sändare och mottagare går helt transceivt är 940 Hz. Med lite övning och kanske också lite musiköra fungerar detta ganska bra i verkligheten. Man hamnar oftast inom 100..200 Hz utan någon större ansträngning.

Mottagaren i WS19 är sålunda perfekt som passningsmottagare för 20 kHz i taget eller så. Det fungerar utmärkt i praktiken särskilt på 80 m under dagtid - då bandet är relativt tyst och lugnt. Med radion stående t ex på 3520 kHz, med volymen på max och nerdragen HF-förstärkning, tills grundbruset precis är hörbart, bevakas 3510-3530 på detta sätt. Minsta lilla pip hörs direkt. 

Går det då att höra något med så brett "CW-filter" som 2 x 10 kHz? Ja, det gör det. En lyssningstest på 80 m kvällstid med FT1000MP MKV, inställd i 500 HZ CW-läge, som referensmottagare visade att 8..9 stationer av 10 var hörbara på WS19. En del var dock kraftigt störda och kunde bara med nöd och näppe läsas. På FT1000 lät de flesta som Q5 utan störningar. Så visst är det skillnad - när banden är grötiga.

På dagtid däremot är det faktiskt ingen nämnvärd skillnad på WS19 och FT1000MP. Alla stationer som hörs på FT1000, även supersvaga, hörs ungefär lika bra på WS19. Känsligheten i WS19 är något bättre än FT1000. Storsignalegenskaperna i WS19 är i stort sett obefintliga. Bäst handhavandemetod är därför uppskruvad LF-volym till max, AGC-off, samt att använda HF-gain som "volymkontroll" 

Sändaren har bra ton på 80 m men låter något raspig med inslag av chirp på 40 m. Frekvensstabiliteten är god under förutsättning att apparaten uppnått sin maximala drifttemperatur vilket tar c:a 2...3 timmar. De första 30 minuterna driver VFO:n 1...2 kHz för att därefter stabilisera sig. Efter ett dygn är den "rock-stabil" 

Några timmars DX-jakt på 40 m natten till den 4 april 2006 gav några UA0:or i Ulan Ude och Irkutsk i loggen. Tänk att det går ända bort till långtbortistan med bara 12 w och en dipol. UA0OD, som heter Vasily kände väl till WS19 och tyckte det var skoj att höra en sådan i luften. 579 excellent tone var hans rapport till mig. En stund senare kördes FS/K9EL John på Sint Martin som svarade på första anropet. Trots att man kört radio och har avverkat drygt 300000 QSO sedan 1969 så kändes det allt lite speciellt och spännande att få svar på anropen. Nästan som förr.

Radiokommissarie B. Falkenberg
Gamlemark Radio SK7LT